Aktuellt iridiumpris och iridiumkurs med diagram

Världens mest kända iridiumnotering är Johnson Matthey Base Price — de priser bolaget erbjuder sina partikunder, för svamp med minst 99,9 procents renhet.

Umicore är lika tydlig: dess priser är ”of pure statistical nature and must be looked at as indications only”. LPPM inrättade i januari 2023 en ackreditering av rodiumsvamp; för iridiumsvamp nämns inget motsvarande system i de lästa källorna — frånvaron av en uppgift i två branschrapporter, inte ett belägg för att ingenting finns. För en köpare är skillnaden ändå påtaglig: iridiumköparen har bara raffinaderiets eget intyg.

Det största blocket är beläggningar av iridiumoxid på elektroder, använda ”across water treatment, hydrogen production, electrowinning and in the chloralkali process” (IPA). Den mest underskattade posten är galvaniken som tillverkar kopparfolie — folien hamnar i batterier för elfordon och i kretskort för data- och AI-tillämpningar, och för 2026 väntas ”further gains in iridium demand for electrodes used to manufacture copper foil”. Den som söker exponering mot elektrifieringen genom iridium finner mer av den här än i vätgasen.

Iridium är anodkatalysatorn i PEM-elektrolys av vatten, och i de flesta texter följs den satsen av entusiasm. Den dokumenterade följden är nyktrare. 2020 och 2021 — förväntningen: ”intense interest in the potential for iridium use in the hydrogen economy pushed prices dramatically higher”, upp till 6 300 dollar per ounce, och inköpen gick till lager. 2022 till 2024 — besvikelsen: ”demand in hydrogen applications has been slower to emerge than initially expected”. 2025 — notan: USGS hänför nedgången på 9 procent till ”the waning of investor enthusiasm in the hydrogen power market”. 2026 — de första verkliga mängderna: ”This year will see the first significant demand for iridium in PEM electrolysis”.

En teknisk punkt förklarar varför iridium och rutenium stiger tillsammans: ”ruthenium confers higher activity while iridium confers higher durability” (IPA). Vad den här sidan inte påstår: iridiumbeläggningen per elektrolysör, varken i milligram per kvadratcentimeter eller i gram per kilowatt — de talen gick inte att fastställa hos Johnson Matthey, hos IPA eller hos USGS.

Iridium är processkatalysator för massproducerade kemikalier, ”particularly acetic acid”: den äldre, rodiumkatalyserade Monsantoprocessen trängdes i de stora anläggningarna undan av den iridiumbaserade Cativaprocessen.

Omställningarna är trögare än en prisjämförelse antyder: katalysatorbyten är ”normally process-specific, qualification-intensive, and slow”. Och IPA nämner en motkraft — synergin mellan iridium och rutenium verkar ”even at low metal loadings”, vilket minskar utbytesrisken ”despite high prices”. Den ärliga sammanfattningen blir att iridium byts inte ut därför att det är dyrt, utan därför att det är knappt.

Smältdeglar för kristallodling föredras framför billigare basmetaller eftersom de tål temperaturen och ”impart no contamination to the product” — det är i dem safir- och lysdiodkristaller växer. Tändstift: ”all jet engine spark plugs and most of automotive spark plugs use iridium tips”, och per stift handlar det om några milligram — just därför samlas inget in igen. Dessutom OLED-material och medicinteknik: många pacemakrar har elektroder av platina och iridium.

Iridium bryts ingenstans som huvudprodukt: ”iridium is not mined as a standalone metal but is recovered together with the other PGMs from the same ore deposit”. I massa svarar det för omkring 2 procent av korgen — den minsta andelen av de fem handlade metallerna. Mot 7,1 ton primärt iridium under 2025 står omkring 170 ton platina.

Vad som avgör tillgången är vilket malmlager som bryts. Merensky-revet kallar IPA uttryckligen ”less significant for iridium than UG2”, medan det kromförande UG2-revet har ”substantially higher content of rhodium, ruthenium and iridium … For this reason, UG2 is one of the most important ore bodies in the world for iridium supply.” I vanliga malmer överstiger de små följemetallerna ”rarely … a few per cent of total PGM content”, men i UG2 kan deras andel överstiga 20 procent. Här ligger svaret på frågan om priselasticiteten: världens iridiummängd beror på vilket rev Sydafrika just nu arbetar i — inte på iridiumpriset. Och ledtiderna är 6–8 år för ett djupt schakt.

För rodium publicerar Johnson Matthey en fördelning per land. För iridium gör den det inte. Rapporten från maj 2026 ger bara en världssumma, och den ser ut så här.

Det är den plattaste utbudsserien av alla platinametaller: sex år mellan 6,8 och 7,4 ton, ”essentially stable, at around 7 tonnes between 2019 and 2025”. Iridium svarar inte — inte på rekordet 2021, inte på vätgaseuforin, inte på rekorden 2026.

Vad som går att säga om geografin, och inte mer: Sydafrika ”is estimated to comprise >80 % of iridium output”, därefter Zimbabwe och Ryssland med små mängder från Nordamerika, vars malmer ”contain much lower concentrations of iridium than in South African orebodies”. Några tonnage per land finns inte publicerade, och vi hittar inte på några: ordningsföljden är belagd, procenten är det inte.

Platinaproduktionen föll 2025 knappt 5 procent efter ”extreme rainfall in the first quarter which closed parts of Valterra's Amandelbult mine for several months”. För de övriga metallerna i korgen följde produktionen ”broadly … the same trends as for platinum”. Översatt till iridium: ingen iridiumspecifik händelse inträffade — det är hela poängen med en samprodukt, dess år skrivs av en annan metalls kalender.

För rodium kommer omkring 31 procent av totalutbudet från uttjänta avgaskatalysatorer. För iridium redovisar Johnson Matthey inget sekundärutbud alls. IPA är ännu tydligare:

Om tändstiften särskilt: något lämpligt insamlingssystem ”has not yet been established”. Det är ett av de märkligaste förhållandena i hela ädelmetallvärlden: i miljarder fordon och i varje jetmotor sitter några milligram iridium — och det finns inget system för att hämta tillbaka dem. Rodium sitter i en komponent som är stor, dyr och redan insamlad av andra skäl; iridium i en spets som är billig att kasta.

För en investerare pekar detta i två riktningar: utan återvinningsström finns ingen ventil som dämpar en prisuppgång, men heller ingen andrahandsmarknad för små kvantiteter — precis den marknad en privatperson behöver när hon vill sälja. Frånvaron av ett kretslopp är bra för priset och dålig för likviditeten.

Spreaden är huvudkostnaden: köppriset låg 30,0 procent under säljpriset, mer än fyra gånger platinans 7,0, och därtill kommer gruppens högsta bearbetningspåslag på 5,8 procent. Det finns inget statligt investeringsmynt; handeln sker i tackor, granuler, svamp och pulver. Till skillnad från rodiumsvamp nämns för iridium inget ackrediteringssystem i de lästa källorna, så raffinaderiets eget intyg är det enda en köpare kan begära — och i Sverige, där ingen lagtext om ädelmetall nämner iridium, det enda hon har i handen. Att sälja betyder att hitta den enda köparen. Vikten är den enda kontroll du själv kan göra: 22,56 g/cm³, så en bit som för sin storlek känns lätt är inte iridium. Påslagen hos detaljhandlare har inte gått att fastställa ur en primärkälla.

Här läggs de tre kostnadslagren ihop — en enda gång på hela sidan, och resultatet är den mest användbara siffran i avsnittet. En svensk privatperson betalar 25 procent moms på hela priset, köper i praktiken bearbetad metall och säljer tillbaka till ett raffinaderis köppris. Med Umicores noteringar den 23 oktober 2026 ser det ut så här per gram.

Samma räkning med platina kräver en uppgång på omkring 38 procent. Kostnadsstrukturen i en iridiumaffär är alltså inte ”lite dyrare” utan en annan storhetsordning — och det är därför iridium i praktiken är ett innehav med lång horisont eller inget innehav alls.

Johnson Matthey anger innehav i börshandlade fonder för platina, palladium och rodium. För iridium anges inga, och IPA nämner ingen investeringsprodukt. Här räknas den försiktiga formuleringen: detta är frånvaron av en uppgift i två branschrapporter, inte ett belägg för att ingen produkt finns. En korgprodukt är ingen ersättning: platina och palladium utgör 86 procent av korgen i massa och iridium 2 procent. Hur ett sådant innehav skulle beskattas i ett investeringssparkonto har inte undersökts.

I Sydafrika driver Valterra Platinum, Sibanye-Stillwater och Impala Platinum hela kedjan från gruva till metall, medan Northam skickar koncentrat till Europa för slutraffinering.

Och de risker som dominerar dessa aktier har lite att göra med iridium: arbetskostnader på stora djup, väder, valutakurser och tillståndsprocesser.

Transaktionsspreaden på 30,0 procent plus bearbetningspåslaget på 5,8 först — tillsammans med momsen den räkning som står i tabellen ovan. Därtill den minsta och minst likvida marknaden i platinagruppen, ingen befrielse från moms, hela vinsten beskattad från första kronan och inget lagstadgat ersättningsvärde om underlaget saknas. Inga börsnoterade innehav redovisas, och priset följer lagren, inte balansen — den storhet som styr marknaden publiceras inte. Till sist tre risker med namn: belagd efterfrågeförstörelse när kinesiska degeltillverkare gick över till platina, en vätgasmarknad som kom senare än utlovat, och noteringsfrekvensen. Iridium är ingen krismetall — ett påstående om metallens funktion, inte om dess framtida pris.

Fysiskt iridium bär den normala skattesatsen 25 procent enligt 9 kap. 2 § mervärdesskattelagen (2023:200): ”Skatt enligt denna lag tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av 3–18 §§.” Lagen ersatte mervärdesskattelagen (1994:200) den 1 juli 2023 — en text daterad före dess citerar ett upphävt lagrum. De nedsatta satserna i 9 kap. 3 § och följande rör ingen ädelmetall.

Skälet till att iridium inte får något undantag återges snett med stor regelbundenhet och måste därför formuleras exakt. Undantaget står i 21 kap. samma lag — definitionen i 21 kap. 2 §, småtackorna i 21 kap. 3 §, befrielsen i 21 kap. 5 §:

Det ord bestämmelsen hänger på är guld — inte ”ädelmetall”, och ingen hänvisning till Kombinerade nomenklaturen som kunde dra in platinagruppen på bakvägen. Definitionen är sluten och stänger ute också silver, platina och palladium; att en guldtacka på ett gram eller mindre faller utanför visar hur snävt den är skriven. Den europeiska grunden, artiklarna 344–346 i direktiv 2006/112/EG, känner också bara guld. Iridium bär alltså 25 procent på hela priset, lika för obearbetad svamp och för en färdig tacka.

En privatpersons vinst är en kapitalvinst och hör hemma i 52 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), kapitlet om andra tillgångar. Det är ett uppsamlingskapitel som inte nämner ett enda metallnamn — och just därför finns ingen lucka att falla igenom. Belastningsvägen är metallneutral.

Inom kapitlet gör Skatteverket den gränsdragning som avgör resten. Myndigheten skiljer personliga tillgångar — ”tillgångar som du eller din familj till största del använder för personligt bruk eller som prydnadsföremål” — från kapitalplaceringstillgångar, och räknar uttryckligen ädelmetaller och ädelstenar som inte är infattade i smycken till de senare. Avgörande är den faktiska användningen, inte avsikten: en iridiumtacka i ett valv är kapitalplaceringstillgång, precis som en platinatacka. För iridium är den slutsatsen enklare än för guld: metallen har knappt någon privat användning att förväxla med — inget mynt att samla på och ingen bärbar form.

Regeln är kort. 30 procent på hela vinsten (65 kap. 7 § IL), ingen innehavstid som befriar och inget skattefritt belopp — skatt utgår från första kronans vinst, och den tyska ettårsregeln har inget svenskt motstycke. Anskaffningsvärdet räknas med genomsnittsmetoden (52 kap. 3 § IL), och förluster är avdragsgilla till 70 procent (52 kap. 5 § IL) — som personlig tillgång vore förlusten inte avdragsgill alls. Redovisningen sker på bilaga K4, avsnitt D, utan bagatellgräns.

Att resonemanget håller också för en tillgång som ingen domstol prövat vid namn visar HFD 2018 ref. 72 om bitcoin: en kapitalplacering är inte personligt lösöre, alltså gäller genomsnittsmetoden och varken schablonen eller avdraget på 50 000 kronor.

Påståendet lyder att man får dra av 50 000 kronor per år från vinsten, eller sätta anskaffningsvärdet till 25 procent av försäljningspriset om kvittot saknas. Båda reglerna finns — men de hör till personliga tillgångar enligt 52 kap. 2 § IL, alltså till personligt lösöre: bärda smycken, möbler, båtar. Placeringsmetall ligger i den andra lådan, och där finns ingen av dem.

Felet är dubbelt farligt. Den som tror på de 50 000 kronorna underskattar skatten vid en vinst — men den som tror på 25-procentsschablonen kan också missa ett avdrag, nämligen de 70 procent av en förlust som bara en kapitalplaceringstillgång ger. Och på iridium är förlusten inte hypotetisk: handlarmarginalen på 30,0 procent gör att ett köp och en återförsäljning hos samma motpart ger en förlust på knappt en tredjedel utan att metallen rört sig alls. Det gör den markerade raden till den ekonomiskt viktigaste i tabellen. En tredje regel hör inte hit: schablonen om 20 procent i 48 kap. 15 § IL gäller marknadsnoterade andelsrätter.

Det enda kronbeloppet i hela texten är de 50 000 kronorna ovan, och det står där av ett bestämt skäl: lagen nämner det själv. Varje annan krona vore vår egen omräkning, inte en uppgift. Skälen hänger ihop. Metallpriset har ingen svensk notering — priset kommer i dollar från Johnson Matthey eller i euro från Umicore och Heraeus, så ett kronbelopp bär två växelkurslager och gäller bara den sekund kursen togs. Och lagen säger ”motsvarande”: tröskeln för legitimation vid kontantaffärer är 5 000 euro och anmälningsgränsen vid gränsen 10 000 euro, angivna i euro med ordet ”motsvarande” för andra valutor — en kronsiffra vore vår och inte lagens.

I flera länder finns en mildare momsväg för begagnad ädelmetall: handlaren beskattar bara sin marginal. Sverige har en sådan ordning — vinstmarginalbeskattning — men den är skriven så att den inte når placeringsmetall. 20 kap. 6 § mervärdesskattelagen (2023:200) lyder i original:

Bestämmelsen har två armar, och för iridium faller den redan på den första: varan måste ha varit i bruk, och en oanvänd placeringstacka har det inte — oavsett metall. Resultatet är därför 25 procent på hela priset, inte på en marginal. Den andra armen är ordlistan guld, silver eller platina: tre metaller vid namn, och palladium, rodium, rutenium och iridium står inte där.

Att ordlistan är ett val och inte ett förbiseende syns inifrån samma kapitel: de närmast följande paragraferna hänger på nummer i Kombinerade nomenklaturen (8 §: ”KN-nummer 9705 00 00”). Den som griper efter nomenklaturen och sedan i punkt 3 skriver ut metallnamn har bestämt sig för namnen.

Två kringvägar är också stängda. Samlarföremål i 20 kap. 8 § 2 (KN 9705) är utan föremål — det finns inget iridiummynt. Och ”ett mynt är lagligt betalningsmedel, alltså momsfritt” är avgjort med RÅ 2010 not 111: investeringsmynt har ”inte ansetts normalt komma att användas som lagligt betalningsmedel”.

Mellan företag kan skyldigheten att betala moms flyttas till köparen. 16 kap. mervärdesskattelagen (2023:200) har två bestämmelser som kunde beröra ädelmetall, och ingen gör det för iridium — ett negativt fynd läst i lagtexten:

16 kap. 12 § är optionen i artikel 198.2 i mervärdesskattedirektivet, utövad bara för guld. 16 kap. 14 § är skrotvägen, begränsad till oädla metaller — och platinagruppens metaller är just inte oädla, så iridiumskrot ligger utanför den svenska skrotomkastningen. (16 kap. 11 § rör investeringsguld där säljaren valt att beskatta.) Att partipriser på guld ibland visas utan moms är en effekt av mekaniken, inte en skatteförmån.

Sverige har ingen lagstadgad kontantgräns: kontanter är lagligt betalningsmedel (4 kap. 12 § lagen (2022:1568)), men mottagningsplikten går att avtala bort, och Lagen (2026:769) ålägger sedan juli 2026 bara livsmedelsbutiker och apotek att ta emot dem. Legitimation krävs från 5 000 euro kontant enligt penningtvättslagen, lagen (2017:630) (1 kap. 2 § 16 jämförd med 3 kap. 6 §), och handlarens inköp räknas lika; utan kundkännedom får affären inte genomföras (3 kap. 1 §). Rapportering av misstänkta transaktioner är handlarens sak (4 kap. 3 §, meddelandeförbud enligt 4 kap. 9 §) — kunden har ingen rapporteringsplikt. Vid gränsen gäller anmälan från 10 000 euro (förordning (EU) 2018/1672; sedan april 2026 också inom EU, inregränslagen (1996:701), Prop. 2025/26:81), och bilagan omfattar enbart guld. Från juli 2027 gäller Förordning (EU) 2024/1624 direkt.

Skarpast i vardagen är ändå en regel vars metallista inte nämner iridium: vid inköp av föremål av guld, silver eller platina gäller legitimationsplikt utan värdegräns (7 § lagen (1999:271) om handel med begagnade varor) — men listan är också här tre metaller, och vad som följer av att iridium inte står i den är inte avgjort.

Sverige har varken arvsskatt, gåvoskatt eller förmögenhetsskatt (Prop. 2004/05:25 och Prop. 2004/05:97; lagen (1997:323) upphävdes enligt Prop. 2007/08:26).

Metallen hör in i bouppteckningen (20 kap. 1 § och 8 § ärvdabalken) till marknadsvärdet på dödsdagen — för iridium hämtat ur en handlarnotering, inte ur ett referenspris, och mellan köp och sälj låg 15 procent.

Underlaget för den här utgåvan är det tunnaste av samtliga 27 språkutgåvor. Det märks inte i de två huvudreglerna — de är lästa i lagtexten — men i kanterna, och de luckorna står utskrivna där de hör hemma: förvärvsmomsen i momsavsnittet, läsningen av platina vid vinstmarginalbeskattningen, gränsen för vad som går att citera ur inkomstskattelagen vid kapitalvinsten. Utan belägg står dessutom inget kronbelopp för trösklarna i euro, inget om investeringssparkonto (52 kap. IL gäller inte där), inget om kontrolluppgift, inga påslag hos detaljhandlare och ingen svensk delsiffra för iridium.

En lucka återstår att nämna: vi anger ingen siffra för gränsen till näringsverksamhet. Allt ovan gäller inkomstslaget kapital; den som handlar yrkesmässigt hamnar i näringsverksamhet med andra regler, och frågan var gränsen går ställs ofta. Men ingen läst källa anger något belopp, något antal transaktioner eller någon tidsgräns — det betyder inte att ingen gräns finns, utan att varje siffra vi skrev ned vore uppdiktad. Den hör till Skatteverket. I inget av de 27 länderna finns för övrigt en dom om iridium vid namn; resultatet vilar på att de två reglerna är metallneutrala och därför inte behöver nämna metallen. Framställningen är ingen skatterådgivning.