Amalgammetoden
Även: Amalgamation, Kvicksilvermetoden, Mercury amalgamation
Historisk guldutvinningsmetod där flytande kvicksilver löser guld och silver ur malm och binder dem som amalgam, vilket sedan separeras genom upphettning.
Amalgammetoden är en av de äldsta kemiska metoderna för guldutvinning och var under århundraden den viktigaste metoden inom gruvbrytningen. Här används kvicksilver (Hg), som har egenskapen att selektivt lösa guld och silver ur malen malm och bilda en flytande legeringsblandning - det såkallade amalgamet. Det utvunna amalgamet upphettas därefter: kvicksilver förångas vid 356,7 °C, och det återstående rååa metallen (en såkallad dore-tacka) raffineras sedan vidare i affineringen.
Funktionsprincip
Metoden går till i tre steg:
- Sönderdelning och malning av den guldhaltiga malmen till fint gruskorn (mjöl).
- Kvicksilvertillsats - malmen bringas i kontakt med flytande kvicksilver (i tunnor, skakbord eller genom direkt inrörning). Guld och silver binder sig företrädesvis till kvicksilvret; taubt bergart återstår.
- Retortupphettning - det avskilda amalgamet upphettas i en sluten retort. Kvicksilverånga kondenserar och fångas (i idealfallet) upp och återanvänds; den återstående metallen har en finhalt på typiskt 60-80 %.
Historisk betydelse
Metoden användes redan av romarna och nådde sin höjdpunkt från 1500- till 1800-talet - framför allt i Latinamerikas silvergruvor (Potosí, Zacatecas) samt under guldruschen i Kalifornien (1848) och Australien. Under denna era kom en stor del av världens guld- och silverutbud från amalgamanläggningar.
Ekologisk problematik och dagens användning
Kvicksilver är mycket giftigt och kvarstår i ekosystem. Okontrollerat kvicksilverutsläpp förgiftar mark, vatten och näringskedjor. Minamatakonventionen (FN, 2013, i kraft 2017) förpliktar undertecknande stater till stegvis reduktion och förbud av kvicksilver inom den industriella gruvbrytningen.
I moderna storgruvor har amalgammetoden helt trängts undan av cyanidlakning och andra hydrometallurgiska processer. Däremot används den fortfarande utbrett inom den artesanska och småskaliga guldbrytningen (ASGM) - framför allt i Afrika söder om Sahara, Sydamerika och Sydostasien - eftersom utrustningen är billig och processen enkel att hantera. ASGM-sektorer bidrar uppskattningsvis med runt 35-40 % av de globala antropogena kvicksilverutsläppen.
Jämförelse med moderna metoder
| Metod | Metallutbyte | Miljörisk | Kapitalbehov |
|---|---|---|---|
| Amalgammetoden | 60-90 % | Mycket hög (Hg) | Mycket låg |
| Cyanidlakning | 90-98 % | Hög (CN-) | Medel |
| Flotation + smältning | 85-95 % | Låg till medel | Hög |
Det aktuella guldpriset påverkar vilka metoder som kan drivas lönsamt - högre priser gör även mer omfattande, renare teknologier lönsamma. Materialvärdet på redan utvunnen metall kan du bestämma med smältvärdeskalkylatorn.
Kort sammanfattat
Amalgammetoden är historiskt betydelsefull men ekologiskt problematisk: kvicksilver kvarstår i ekosystemet och hotar människa och natur. Moderna storgruvor har för länge sedan ersatt den med säkrare processer; inom den informella småskaliga brytningen är den trots internationella förbud fortfarande utbredd.