Magnetvåg / lutningstest
Även: Svängtest, Lenz-test, Diamagnetismtest
Magnetvågen utnyttjar Lenz-effekten och ädelmetallers specifika diamagnetismvärden för att skilja äkta guld- och silvertackor eller -mynt från magnetiska förfalskningar.
Magnetvågen – även kallad svängtest eller Lenz-test – är en oförstörande metod för äkthetskontroll av ädelmetaller som bygger på den fysikaliska principen i Lenz lag. När en stark permanent neodymmagnet förs snett över ett äkta guldmynt eller en guldtacka (eller omvänt metallen förs förbi en magnet), inducerar den diamagnetiska metallen en motverkande virvelströmsbroms – stycket tippar märkbart långsammare än väntat eller en hängande magnet viker undan.
Fysikalisk princip
Ädla metaller som guld och silver är diamagnetiska: de stöts minimalt bort av magneter och skapar mätbara virvelströmmar när ett magnetfält passerar (Lenz-effekten). Ferromagnetiska eller paramagnetiska material som används för förfalskningar (t.ex. volfram, bly, koppar-zink-legeringar) beter sig fundamentalt annorlunda – antingen dras de till magneten eller så blir virvelströmsbromsen betydligt svagare.
Virvelströms-bromskraft ∝ σ · B² · v · V
σ = elektrisk ledningsförmåga (S/m)
B = magnetens flödestäthet (T)
v = relativhastighet (m/s)
V = provets volym (m³)
Bromskraften beror alltså på ledningsförmåga, magnetfältstyrka och provvolym – alla materialspecifika storheter som förfalskare knappast kan förfalska samtidigt.
Svängtestets förlopp
- Uppställning: En lutande ramp (ca 45°) av omagnetiskt material (trä, akryl) och en stark neodymmagnet (minst N42) behövs.
- Skapa referens: Låt ett kontrollerat originalmynt (t.ex. Krugerrand eller Wiener Philharmoniker) glida nedför rampen och mät tiden.
- Testa provet: Testa det misstänkta myntet eller tackan under samma villkor.
- Bedömning: Betydligt snabbare glidning eller dragning till magneten tyder på förfalskning; jämn fördröjning talar för äkta ädelmetall.
Metodens gränser
Magnetvågen är inget universalmedel. Volframförfalskningar med guldplätering har en nästan identisk densitet som äkta guld (19,25 mot 19,32 g/cm³) – och eftersom volfram är svagt paramagnetiskt blir virvelströmsbromsen i svängtestet lika liten som hos äkta guld. Här kan ett svängtest ensamt inte skilja tillförlitligt. För pålitliga resultat bör det därför alltid kombineras med densitetsbestämning enligt Arkimedes och röntgenfluorescensanalys. Likaså är en vikt- och måttkontroll via myntviktskontrollen meningsfull.
Kort sammanfattat
Svängtestet är ett snabbt, kostnadseffektivt förstasteg i äkthetskontrollen av ädelmetaller, som tillförlitligt avslöjar ferromagnetiska förfalskningar – för högvärdiga volframimitationer krävs dock kompletterande metoder som densitetsmätning eller ultraljud.