Magnettest

Magnettestet hör till de snabbaste och billigaste metoderna för äkthetskontroll av ädelmetaller. Det bygger på en grundläggande fysikalisk princip: ädelmetallerna guld, silver och platina är inte ferromagnetiska – en stark magnet drar dem inte märkbart. Reagerar en tacka eller ett mynt tydligt på magneten är misstanken om oädlare inblandningar eller en fullständig förfalskning befogad.

Fysikalisk bakgrund: metallers magnetism

Metaller kan indelas i tre magnetiska klasser:

Guld är diamagnetiskt – det stöts av en magnet till och med minimalt bort, vilket dock inte är märkbart utan specialmätinstrument. Silver beter sig likadant. Platina däremot är svagt paramagnetiskt, vilket betyder: en mycket stark neodymmagnet kan dra platina minimalt utan att det får tolkas som ett förfalskningstecken. Vid praktisk äkthetskontroll av platina ska magnettestet därför användas med försiktighet.

Genomförande av magnettestet

För ett meningsfullt magnettest rekommenderas en neodymmagnet av kvalitetsklass N52 – billiga ferritmagneter från hobbybutiken ger ofta inget tydligt resultat.

Steg för steg:

1. Lägg tackan eller myntet på ett slätt, icke-magnetiskt underlag.
2. För långsamt neodymmagneten närmare ovanifrån eller från sidan.
3. Observera reaktionen: Märkbar dragning = misstanke; ingen reaktion = anmärkningsfritt.
4. Alternativt: Låt myntet glida på en svagt lutande yta och håll magneten vid sidan – en ferromagnetisk legering saktar in eller stoppar myntet.

Bedömning av magnettest:
  Stark dragning   →  ferromagnetisk inblandning – mycket troligen oäkta
  Svag dragning    →  paramagnetiskt (platina normalt, vid guld/silver: misstanke)
  Ingen reaktion   →  diamagnetiskt – godkänt (guld, silver)

Magnettestets gränser: volframförfalskningar

Magnettestets viktigaste svaghet är den så kallade volframförfalskningen: volfram har en liknande densitet som guld (volfram: 19,25 g/cm³, guld: 19,32 g/cm³) och är inte heller ferromagnetiskt. Tackor förgyllda med volframkärna klarar magnettestet utan problem – de faller varken på vikt eller magnetdragning.

Detsamma gäller förfalskningar av mässing, brons eller förgylld koppar utrustade med en omagnetisk kärna. Magnettestet utesluter därför inte dessa varianter. För en tillförlitlig kontroll måste det alltid kombineras med ytterligare metoder.

Kompletterande kontrollmetoder i översikt

För nybörjare rekommenderas kombinationen av magnettest, myntviktskontroll och densitetsbestämning – tre enkla metoder som tillsammans avslöjar de vanligaste förfalskningstyperna.

Svängtestet som specialform

En variant av magnettestet är det så kallade sväng- eller Lenztestet (även: magnetvåg): en stark magnet förs snabbt förbi ett silver- eller guldmynt. I äkta ädelmetall skapar det rörliga magnetfältet en virvelström (Lenz lag), som orsakar ett mätbart bromsmotstånd. Ett mynt av oädel metall utan denna egenskap uppvisar ingen sådan effekt.

Virvelströmsformel (förenklad):
  P = (σ · d² · B² · ω²) / k

  σ = metallens elektriska ledningsförmåga
  d = ledarens tjocklek
  B = magnetfältstyrka
  ω = vinkelhastighet i relativrörelsen
  k = geometrifaktor

Silver har den högsta elektriska ledningsförmågan av alla metaller och uppvisar den starkaste virvelströmseffekten. Instrument som ”Sigma Metalytics” utnyttjar denna princip i digital form och kan även uppskatta finhalten.

Användning på mynt kontra tackor

Vid investeringsmynt (t.ex. Krugerrand, Wiener Philharmoniker) är magnettestet särskilt utbrett, eftersom myntförfalskningar ofta består av järnlegeringar och reagerar omedelbart. Vid tackor – särskilt större format från 100 g – räcker magnettestet ensamt aldrig; här är Arkimedesprovet eller ultraljud tvingande.

Viktig notering: Magnettestet säger ingenting om metallens finhalt. Ett mynt av 333 guld (8 karat) klarar magnettestet lika bra som ett av finguld (999), så länge inga ferromagnetiska legeringsmetaller ingår.

Kort sammanfattat

Magnettestet är en oumbärlig första snabbkontroll: reagerar ett ädelmetallstycke starkt på en neodymmagnet är det med hög sannolikhet oäkta eller starkt förorenat. Förblir det anmärkningsfritt är det ett gott tecken – men inget frikort. Först kombinationen med vikt-, storleks- och densitetskontroll ger en pålitlig helhetsbild.