Silvermynt som cirkulationsmynt
Även: Kurantmynt, Silverkurant, Cirkulationssilver
Silvermynt som cirkulationsmynt var statligt präglade betalningsmedel av silverlegeringar som under århundraden dominerade det dagliga penningflödet, tills stigande silverpriser tvingade fram indragning och ersättning med mynt av oädla metaller.
Under årtusenden var silver ryggraden i det dagliga betalningsväsendet. Från den atenska tetradrachmen via medeltidens penningar till svenska riksdalrar och den amerikanska Morgan-dollarn präglade silver bokstavligen världens penningväsen. När silver under 1900-talet blev beständigt eftertraktat som industrimetall och marknadspriset hotade att överstiga myntens nominella värde drog regeringar världen över in sitt cirkulationssilver – ett läroboksexempel på Greshams lag: dåligt mynt tränger ut gott.
Historiska finhalter i överblick
Cirkulationsmynt präglades sällan av finsilver; legeringstillsatser (koppar, nickel) ökade slitstyrkan. Tabellen visar utvalda finhalter:
| Land / mynt | Period | Finhalt | Anmärkning |
|---|---|---|---|
| Tyska kejsardömet (1 mark) | 1873–1918 | 900 ‰ | silvervaluta till första världskriget |
| Weimarrepubliken (3 RM) | 1924–1933 | 500 ‰ | legeringsmynt, lägre halt |
| Sverige (enkrona) | till 1942 | 800 ‰ | huvudcirkulationsmynt |
| Sverige (enkrona) | 1942–1968 | 400 ‰ | reducerad silverhalt |
| Österrike (2 schilling) | 1928–1937 | 640 ‰ | huvudcirkulationsmynt |
| Schweiz (franc/halvfranc) | till 1967 | 835 ‰ | motsvarar 835 silver |
| USA (dime, quarter, half dollar) | till 1964 | 900 ‰ | "pre-65"-mynt |
| USA (half dollar Kennedy) | 1965–1970 | 400 ‰ | övergångslegering |
| Storbritannien (shilling) | till 1919 | 925 ‰ | sterlingsilver |
| Storbritannien (shilling) | 1920–1946 | 500 ‰ | reducerad finhalt 1920 |
Slutet för cirkulationssilvret: Greshams lag i praktiken
När silverpriset steg efter andra världskriget, särskilt på 1960-talet, närmade sig smältvärdet för många mynt deras nominella värde eller översteg det. Privatpersoner började hamstra och smälta silvermynt – ekonomiskt rationellt men destruktivt för cirkulationen. Smältvärdet för ett mynt kan du när som helst räkna ut utifrån aktuell silverkurs och finhalt:
Smältvärde = bruttovikt (g) × finhalt × silverpris (kr/g)
Den amerikanska Coinage Act från 1965 avskaffade 90 %-silvret ur den dagliga cirkulationen. Sverige slutade präga silverhaltiga cirkulationsmynt under 1960-talet; därefter följde indragning ur omloppet.
"Pre-65"-mynt som samlar- och placeringsobjekt
Idag handlas före detta silvercirkulationsmynt i två olika sammanhang:
- Numismatiskt / som samlarobjekt – sällsynta årgångar och höga bevarandegrader (VF, XF, MS) uppnår premier långt över silvervärdet.
- Som "junk silver" – slitna mynt utan numismatiskt mervärde handlas efter vikt, ofta i påsar. Handeln följer aktuellt silverpris.
Särskilt kända är amerikanska "pre-65"-dimes, quarters och half dollars samt schweiziska francmynt till 1967. Skrotsilver-segmentet omfattar dessa stycken så snart smältvärdet dominerar över det numismatiska värdet.
Skattemässiga särskildheter (ingen skatterådgivning)
I Sverige är en vinst vid privat försäljning av silvermynt en kapitalvinst som beskattas med 30 % (inkomst av kapital); vinsten är försäljningspris minus omkostnadsbelopp. När handlare tillämpar vinstmarginalbeskattning begränsas beskattningsunderlaget till handelsmarginalen. Silver – till skillnad från investeringsguld – är dessutom momspliktigt (25 %). För individuella skatte- och placeringsbeslut ska alltid en fackman anlitas – detta är inte skatte- eller investeringsrådgivning.
Kort och gott
Silvermynt som cirkulationsmynt är ett avslutat kapitel i penninghistorien men lämnar efter sig en levande marknad: vare sig som historiskt samlarobjekt eller som billig ingång i fysiskt silver – värdet kan alltid beräknas transparent med smältvärdeskalkylatorn och silverkalkylatorn.