Finhaltsstämpel
Även: Stämpel, Hallmark, Kontrollstämpel, Finhaltspunse
Finhaltsstämpeln är en amtligt eller tillverkarpåslagen märkning på ädelmetallarbeten som anger andelen rentmetall i tusendelar (‰) eller i karat.
Finhaltsstämpeln - även kallad stämpel eller hallmark - är den viktigaste märkningen på tackor, mynt och smycken av ädelmetall. Den anger vilken andel av totalvikten som utgörs av rentmetallen och bildar därmed grunden för varje smältvärde samt för den rättsliga klassificeringen som momsbefriat investeringsguld.
Varifrån kommer stämpeln?
Stämplingen av silver- och guldarbeten går tillbaka till medeltiden. Engelska guldsmeder måste från år 1300 lämna in sina arbeten för kontroll till Londons Goldsmith's Hall - därav begreppet hallmark. I det tysktalande området utvecklade skråmyndigheterna egna stämpeltecken som vid sidan av finhalten ofta även angav mästare och plats för kontrollen.
I dag reglerar Wiens konvention (International Convention on the Control and Marking of Articles of Precious Metals, 1972) en enhetlig gemensam kontrollstämpel för medlemsstaterna, däribland Österrike, Schweiz och en rad andra europeiska länder. I Sverige övervakar Swedac finhaltskontrollen enligt lagen om finhaltsstämpling; svenska ädelmetallarbeten ska både vara finhaltsstämplade och stämplas med en ansvarsstämpel.
Hur anges finhalten?
Stämpeln följer en tusendelsskala (‰). Vid sidan av den finns inom smyckesområdet den äldre karatangivelsen för guld:
| Stämpelsiffra | Finhalt | Karat (guld) | Typisk användning |
|---|---|---|---|
| 999 / 9999 | 99,9 % / 99,99 % | 24 karat | Investeringsmynt, tackor |
| 986 | 98,6 % | ~23,6 karat | Historiska dukater |
| 916 | 91,6 % | 22 karat | Krugerrand, Sovereign |
| 750 | 75,0 % | 18 karat | Högvärdigt smycke |
| 585 | 58,5 % | 14 karat | Smycke (SE/USA) |
| 375 | 37,5 % | 9 karat | Smycke (UK/IE) |
| 333 | 33,3 % | 8 karat | Äldre smycke |
För silver vanliga stämplar är 999, 925 (sterlingsilver), 835 och 800; för platina dominerar 950 och 999.
Vad står ännu på stämpeln?
Ett fullständigt stämpelavtryck innehåller vanligtvis flera element:
- Finhaltssiffra - t.ex. "750" för 18-karats guld
- Tillverkartecken - förkortning eller logga för skiljeanstalten eller tillverkaren
- Kontrolltecken / garantistämpel - vid amtligt kontrollerade varor en statlig symbol
- Årsbokstav eller myntverkstecken - på mynt det så kallade prägmärket
- Serienummer - på certifierade tackor ofta lasergraverat
På LBMA-Good-Delivery-tackor (400-uns guldtackor) är dessutom tackans individuella serienummer föreskrivet.
Betydelse vid köp och försäljning
Vid inköp av en handlare eller en skiljeanstalt är finhaltsstämpeln det första kontrollkännetecknet. Saknas den eller verkar den manipulerad sjunker det uppnåeliga inköpspriset betydligt - i tveksamma fall kräver handlaren en oberoende analys (strecktest, röntgenfluorescens). Med det aktuella guldpriset och den stämplade finhalten kan materialvärdet beräknas på sekunden.
För momsbefrielsen av investeringsguld enligt EU:s momsdirektiv (2006/112/EG) är en minsta finhalt om 995 ‰ (guld) föreskriven. Mynt och tackor utan detta bevis kan inte handlas som momsfritt investeringsguld.
Obs: Skatte- och rättsliga klassificeringar av enskilda produkter bör i tveksamma fall stämmas av med en skatterådgivare eller Skatteverket - denna text utgör inte skatte- eller placeringsrådgivning.
Äkthetskontroll utöver stämpeln
Stämpeln ensam räcker inte som äkthetsbevis. Professionella kontrollanter kombinerar den alltid med ytterligare metoder:
- Vikt- och måttkontroll (myntviktskontroll, storlekskontroll)
- Densitetsmetod enligt Arkimedes
- Röntgenfluorescensanalys (XRF) - förstörningsfri, högprecis
- Ultraljud - avslöjar volframinlägg i tackor
- Äkthetskontroll online - snabb orientering via referensdata
Kort sammanfattat
Finhaltsstämpeln är det lagligt förankrade kärndokumentet för varje ädelmetallstycke: den anger renhetsgraden, möjliggör beräkning av materialvärdet och avgör den skattemässiga klassificeringen. Den som köper, säljer eller ärver tackor eller smycken bör känna stämpeln och i tveksamma fall låta bekräfta den genom en oberoende analys.